Asus	Coolermaster	Thermalright
Produktnamn	Triton 75 (Bäst i test)	Gemin 2	Ultra-120 Extreme
Webbadress	se.asus.com	www.coolermaster.com	www.thermalright.com
Distributörer	Asian Distribution	SLC Skandinavien	PCB Distribution
Cirkapris exkl. moms, kr	285	245	390
Passar AMD-sockel	939/940/AM2	754/939/AM2	AM2
Passar Intelsockel	775	775	775
Montering krävs på moderkortets baksida	nej	ja	ja
Låsning på baksidan av moderkortet	nej	ja	nej
Lysdioder	nej	nej	nej
Fläkt (mm)	-	-	-
Fläktreglage	-	-	-
Mått (l x b x h)	137 x 120 x 90	174 x 125 x 82	126 x 64 x 160
Vikt (g)	395	847	775
Fördelar	Väger lite, kräver ingen montering på baksidan.	Levereras med hållare för två fläktar.	Inga direkta.
Nackdelar	Inga direkta.	Slutmontering på baksidan, extremt tung.	Ganska tung.
Kylning	14 av 40	15 av 40	15 av 40
Ljudnivå	40 av 40	40 av 40	40 av 40
Montering	14 av 20	8 av 20	12 av 20
Totalt	68 av 100	63 av 100	67 av 100

Om vi ser till storleken på dagens processorkylare kan man tro att processorerna bara blir mer och mer krävande när det gäller kylning, men det är inte riktigt sant. Exempelvis håller sig vanliga Core 2-modeller på samma, eller i vissa fall lägre, nivå än föregångaren Pentium 4 när det gäller värmeutvecklingen. Väger vi in prestanda är Core 2-serierna dessutom betydligt mer effektiva.

Det som bidrar till att kylarna blir större är i stället det ökande intresset för tysta modeller. För att få en så tyst kylare som möjligt behövs en stor fläkt, och det blir då mer effektivt om även kylflänsen är rejält tilltagen.

Till vårt test tog vi in modeller både med och utan fläkt. Tyvärr fick vi bara in tre kylare i den sistnämnda kategorin, medan vi totalt fick med hela 18 testdeltagare.

Det resulterade i en minst sagt blandad kompott av kantiga, tornliknande modeller, runda varianter och även solfjädermodeller. Tillverkarna har också valt att placera fläktarna lite olika. Vissa kör vidare med den något gammalmodiga toppmonterade varianten, medan andra väljer sidomonterade fläktar.

Något som kan vara värt att tänka på när det gäller våra tester av processorkylarna är att de är ganska extrema.

Kylarna har till att börja med testats på en fyrkärnig processor, och bara det är skrämmande nog för vilken kylartillverkare som helst. Under testerna har vi dessutom pressat processorn till max för att verkligen se vad de olika modellerna går för.

Det här innebär att en kylare som har fått ett dåligt resultat när det gäller kylförmågan inte nödvändigtvis är värdelös för det. Den kan trots allt duga bra till enklare tvåkärniga processorer som inte alls har samma krav.

Konstruktion

Om din dator har två till tre år på nacken är det troligt att den har en processorkylare med en fläkt som monterats på toppen av kylflänsen, och som sedan blåser ned mot processorn.

Trenden vi ser just nu är att allt fler kylare får sidomonterade fläktar som blåser luften rakt igenom en kylfläns, vilken har betydligt tunnare blad än tidigare. Tack vare att bladen är tunnare, och oftast fler till antalet, får de en bättre kontakt med luften som sedan kan leda bort värmen med fläktens hjälp.

De flesta kylarna i vårt test har en grundkonstruktion som påminner om den här, vilket du kan se på bilderna.

En annan trend är att fläktarna blir allt större. I datorbyggarkretsar är det sedan länge känt att en stor fläkt är bättre än en liten, eftersom den kan vispa runt stora mängder luft på låga varvtal. På så sätt ger den inte ifrån sig lika mycket oljud som en mindre fläkt. Av de 15 processorkylare i testet som har en fläkt har hela åtta en bamsefläkt på 120 millimeter. Ett par ligger på 110 millimeter, medan övriga kylare har fläktar på 100, 92 eller 85 millimeter.

Effektiva värmerör

För några år sedan började tillverkarna av processorkylare så smått att experimentera med att använda värmerör, eller heatpipes som de heter på engelska. Värmerör är numera standard – samtliga modeller i det här testet är utrustade med sådana.

Hur pass fantasirika tillverkarna har varit när det gäller att utnyttja dem till max skiljer sig däremot åt en del. Vissa har format dem som spiraler, men de flesta har nöjt sig med att använda dem på ett mer traditionellt vis genom att på enklast möjliga sätt leda bort värmen rakt uppåt från processorn.

Hemligheten bakom värmerören är att de innehåller en speciell vätska som förångas när den blir varm. Rören leder då bort värmen från processorn upp till kylarens kylfläns, där ångan sedan kondenserar och förvandlas till vätska igen. Det här resulterar i att vätskan återvänder igen till de nedre delarna av processorkylaren för att därefter värmas upp på nytt.

Värmerör är ett effektivt sätt att göra sig av med värme utan att blanda in någon pump eller några rörliga delar, bortsett från att man ofta ändå måste ha en fläkt som kyler kylflänsen.

Fantasifulla former

De flesta testdeltagarna har den traditionella kubiska formen med ett antal värmerör i koppar som leder värmen till en kylfläns i aluminium. Trevligt nog finns det flera modeller där konstruktören har valt att gå en annan väg. Zalmanmodellerna och Asus Silent Knight 2 har exempelvis en rund form, och Thermaltake är konstruerad som en solfjäder. Tittar vi på prestandatesterna finns det dock inget som säger att det här är vare sig bättre eller sämre än den kubiska formen.

Allra mest spektakulära är de två kylarna från Gigabyte, som båda har en snedställd kylfläns och fläkt, och som därmed inte liknar någon av de andra testdeltagarna.

Gigabyte Volar har en något mer kompakt kylfläns än övriga modeller, och Gigabyte G-Power 2 Pro har en kylfläns med betydligt mer luftkontakt, vilket visade sig vara mycket bra för kylförmågan. Den pekar för övrigt både åt sidan och snett nedåt, så att den luft som passerar igenom sprids över moderkortets komponenter.

Minityp 90 från Thermaltake är också lite rolig. Den levereras med en konsol och två små extra minifläktar. Konsolen skruvar du fast på toppen av processorkylaren, och på den monterar du sedan minifläktarna.




Finessen med det här är att fläktarna kan användas för att kyla övriga komponenter på moderkortet. Hela konceptet är dessutom väldigt flexibelt. Fläktarna kan vinklas i 45 grader och de kan fästas på flera ställen runt processorkylaren.

Alla de tre kylare som ingår i den fläktlösa klassen kan utrustas med fläktar för att öka kylförmågan. Asus Triton 75 har plats för en fläkt och levereras också med en fläkthållare, medan Coolermaster Gemin 2 och Thermalright Ultra-120 Extreme har plats för två fläktar. Av de två sistnämnda är det bara Coolermaster som skickar med två hållare, Thermalright skickar endast med en.

Montering

Visst borde utvecklingen ha gått framåt när det gäller att komma på bra monteringslösningar för processorkylare. Ändå är dagens moderna kylare många gånger betydligt svårare att montera än de som fanns för några år sedan. Den främsta orsaken är att kylarna har blivit så stora i dag att det är svårt att komma åt inne i datorn, samtidigt som deras tyngd gör att det ofta krävs mer avancerade fästanordningar.

Vi kan i huvudsak dela in kylarna i testet i två läger när det gäller monteringen. Antingen kan du skruva fast dem direkt i moderkortets fyra fästhål, eller så krävs det att du tar loss moderkortet från datorlådan och fäster en stödplatta eller enbart ett antal skruvar på baksidan.

Det förstnämnda är oftast att föredra eftersom det gör processen betydligt enklare, men denna typ av montering kan också ha sina nackdelar eftersom kylaren inte alltid sitter fast lika bra.

De kylare som kräver montering på moderkortets baksida kan delas in i ytterligare två underkategorier efter hur den slutliga låsningen går till. Antingen gör du det på baksidan av moderkortet eller så sker det på framsidan.

Vi tycker bäst om det sistnämnda, eftersom det gör att vi i lugn och ro kan montera in kylaren efter det att moderkortet sitter på plats i datorlådan.

Det förstnämnda alternativet är betydligt krångligare. Exakt hur de olika kylarna ska monteras kan du se i faktatabellen här ovan.

Bland våra 18 testdeltagare finns det en modell som definitivt sticker ut från mängden om vi enbart ser till monteringen, och det är Nexus LXM-8200. Den är helt klar för montering direkt när du lyfter upp den ur lådan – de klassiska fästbyglarna sitter redan på kylarens sockel. Nackdelen är att LXM-8200 enbart är anpassad för Intels 775-sockel, men det problemet är litet eftersom denna sockel är dominerande på marknaden.

Kylning

Vi ville ge processorkylarna en rejäl match i vårt kyltest. Därför testade vi dem med en Intelprocessor av typen QX6850, som arbetar i tre gigahertz och som har fyra processorkärnor. Den har ett tdp-värde (thermal design power) på 130 watt, vilket innebär att det finns en hel del värme att ta hand om.

Med hjälp av ett särskilt program belastade vi processorns fyra kärnor maximalt under våra tester. Belastningsprogrammet kördes i tio minuter och därefter kontrollerade vi processorns temperatur.

Den normala temperaturen för QX6850 ligger runt 34 till 37 grader när den är inaktiv, men temperaturen ökade blixtsnabbt när vi aktiverade vårt belastningsprogram. I de flesta fall steg temperaturen efter en eller ett par sekunder till runt 50 grader, för att sedan i jämn takt öka under ett par minuter. Oftast stabiliserades temperaturen redan efter tre till fem minuter, men för att vi skulle vara säkra på att vi fick rätt mätvärden körde vi som sagt på med testet i tio minuter.

Skillnaden mellan de allra sämsta och de allra bästa modellerna är förvånansvärt stor. Gigabyte G-Power 2 Pro är helt klart dominerande, den höll temperaturen kring 51 grader – medan kyltestets förlorare Xilence XQ landade på hela 71 grader. Den temperaturen är visserligen inte farlig för processorn, men vem vet vilka temperaturer du hamnar på om du använder kylaren en riktigt varm sommardag.

Vi vill även dela ut några plus i kanten till alla de modeller som lyckades hålla sig åtminstone ett par grader under 60-gradersnivån. En processorkylare som klarar det med en fullt belastad QX6850-processor under sig presterar mycket bra, och har därmed inga problem med att kyla i princip vilken processor som helst.

De modeller som börjar vandra iväg över 65 grader får däremot inte godkänt för sin kylförmåga, även om de givetvis kan fungera bra att använda tillsammans med lite enklare processorer.

Vi gick lite annorlunda tillväga för att mäta kylförmågan hos de kylare som inte var utrustade med någon fläkt, eftersom det var lite väl hårt att utsätta dem för en fullt belastad fyrkärnig QX6850-processor. I stället värmde vi först upp processorn till 85 grader och sedan stoppade vi belastningen och väntade i fem minuter. Därefter kontrollerade vi temperaturen. Det visade sig att alla kylare i den fläktlösa trion var ungefär likvärdiga. Coolermaster och Thermalright stannade på 66 grader och Asus modell nådde 67 grader.

Ljudnivå

Det är lätt att tro att två fläktar som är lika stora ger ifrån sig lika mycket ljud, men riktigt så enkelt är det inte. Faktorer som spelar in är hur fläktens blad är formade och om fläkten har någon ram runt sig. Det som påverkar allra mest är vilket varvtal fläktarna arbetar med. Slutligen har även kylflänsens form en viss betydelse eftersom den avgör hur den strömmande luften klyvs. En riktigt tunn fläns kan till exempel resultera i ett vinande ljud om fläkten körs på ett för högt varvtal.

Merparten av fläktarna levereras utan någon form av reglage för fläktens varvtal, men tre modeller skiljer sig här från mängden.

Noctua NH-U12P har den mest opraktiska lösningen eftersom hastigheten bara kan regleras i tre steg med hjälp av olika motstånd som man kopplar på. Thermaltake V1 och Zalman CNPS9500A LED kan däremot justeras steglöst med hjälp av medföljande vred. När vi testade ljudnivån hos de här tre modellerna använde vi den normala hastigheten för varje fläkt, vilket innebar att vi inte använde några fläktreglage.




Mätningarna av ljudnivån genomfördes i ett helt tyst rum där enbart datorns nätaggregat producerade något störande bakgrundsljud. I testet användes en mätare av typen Testo 815, vilken placerades på en meters avstånd från fläktarna. Under den tid mätningarna genomfördes belastades processorn till hälften för att varva upp de fläktar som eventuellt var utrustade med en automatisk temperaturstyrning.

Noctua NH-U12P Pro är allra tystast med ett uppmätt värde på 37 decibel, medan värstingen Zalman CNPS9700 NT ger ifrån sig 46 decibel.






Skillnaden mellan de här två modellerna är mycket större än man kan tro, eftersom decibel mäts med en logaritmisk skala. Kylaren från Noctua är behagligt tyst och stör inte på något sätt. Zalmans modell ger ifrån sig ett oerhört irriterande ljud. Det var lite förvånande att det var just den här kylaren som var mest högljudd, eftersom det fanns kylare med i testet som var utrustade med ännu mindre fläktar.

När det gäller de övriga deltagarnas resultat är de som har en ljudnivå på 40 decibel eller mindre inte alltför störande, och under kortare perioder kan vi även acceptera dem som producerar maximalt 42 decibel. Allt däröver är inte kul, därför bör du undvika modeller som ligger på de nivåerna.

TechWorlds slutsats

Bland de kylare som är utrustade med fläkt finns ett flertal modeller som är riktigt bra, men allra bäst är en trio bestående av Noctua NH-U12P, Thermaltake V1 och Xigmatek HDT-S1283.

Den förstnämnda är att föredra för dig som inte bryr dig ett skvatt om själva monteringen eftersom den modellen är den som kyler allra bäst. De andra två modellerna erbjuder även de en bra kylning och håller en acceptabel ljudnivå samtidigt som de är smidiga att installera.






Vilken kylare du väljer bland de fläktlösa modellerna spelar inte lika stor roll – de har ungefär samma kylförmåga. Vi har ändå utsett Asus Triton 75 till vinnare eftersom den är något enklare att installera än de övriga.

Något du bör tänka på är konstruktionen hos de här kylarna. Gemin 2 från Coolermaster har en liggande konstruktion och tar en hel del utrymme i anspråk medan de andra två är betydligt smidigare.

Testets riktiga bottennapp heter Xilence XQ, den fick endast 43 av 100 möjliga poäng. Trots det vill vi inte helt avråda dig från att köpa den modellen. Den kan fungera bra tillsammans med en processor som inte utvecklar så mycket värme. Xilence XQ har dessutom en stor fördel för den som håller hårt i slantarna, den kostar bara futtiga 155 kronor.




» Läs fler tester i Testportalen!



Foto: Andreas Eklund Grafik: Jonas Englund