Idag är det sata-hårddiskar som helt dominerar och nyare moderkort har få anslutningsmöjligheter för pata-hårddiskar (den äldre tekniken). I flera sammanhang kallas pata felaktigt för ide, vilket kan vara förvirrande (när det förekommer i till exempel datorbutiker).

Benämningarna står för följande:

Sata = seriell ata
Pata = parallell ata

I början fanns bara variationer av ata, som då byggde på liknande datakommunikation. Vid introduktionen av sata började man kalla den äldre tekniken för pata.

Här ser vi teoretiska överföringshastigheter mellan en del av de äldre teknikerna och sata. Idag är det sata 2 som är det allra vanligaste. Sata 3.0 har nyligen börjat komma in på marknaden men för mekaniska hårddiskar verkar det ännu inte ha någon större betydelse. SSD-diskar kanske får en större nytta av denna teknik, men de kostar ännu mycket.

Sata


Ovansidan av vår sata-hårddisk. Det finns modeller som kan se annorlunda ut men detta är en mycket vanlig variant.

Här har vi undersidan där man kan se kretskortet som ser till att datahanteringen och kommunikationen med datorsystemet fungerar. Det finns fyra hål för skruvar här, vilka kan användas när man skall installera den.

På sidan av hårddisken finns tre skruvhål som kan användas för att installera hårddisken (man får följa hänvisningarna som följer med datorlådan).

Här är andra sidan som i princip är identisk.

Allt man behöver hålla reda på är två anslutningar och de är strömförsörjningen längst till höger och sata-kontakten till vänster om den (den mindre kontakten). En del äldre modeller hade molex-kontakt (se den andra hårddisken) för strömförsörjning men en sata-kontakt för datahantering. Orsaken till den lösningen var att få nätaggregat hade strömförsörjning enligt sata-standarden i början.


Till vänster ser vi sata-kabeln och till höger strömkabeln. De är positionerade som de skall sitta i hårddisken, vi behöver bara att vrida dem i 180 grader. Sata-kontakter går inte att sätta fel då de är formade så att de bara passar på ett håll (man får vänta på kontakten ifall den inte går in).

Här har vi kopplat in kablarna till hårdisken.

Pata


Här har vi en pata-hårddisk (kallas ofta felaktigt för ide-hårddisk). Det ända som skiljer sig mellan dessa hårddiskar är anslutningarna som också avgör hur de kommunicerar med datorsystemet.

Här har vi undersidan av pata-hårddisken. Precis som på den andra modellen finner vi här ett kretskort och fyra skruvhål för att installera enheten i en datorlåda.

Sidan av hårddisken är i princip identisk med sata-modellen.


Andra sidan av Western Digital-modellen.


För pata-hårddiskar finns det lite fler saker att hålla reda på. Strömförsörjningen hittar vi längst ut till vänser (på bilden) och längst till höger har vi pinnarna som sköter kommunikationen (pata). I mitten mellan dem hittar vi en bygel för att ställa in parametrar för hårddisken. Använder man endast en pata-enhet på samma kabel behöver man inte bry sig om denna. Totalt kan man installera två enheter på samma kabel och en av dessa räknas som den primära och den andra som den sekundära (för att kommunikationen skall fungera korrekt).

Beskrivning av valmöjligheterna:

CS = Cable select (placeringen på kabeln bestämmer vilken enhet som räknas som den primära)
Slave = Sekundär enhet (den andra räknas som den primära)
Master = Detta är den primära enheten

Installation i datorlåda


Här skall vi se närmare på olika sätt att montera hårddiskar i datorlådor.

Antec P193

Till denna datorlåda medföljer det specialutformade skruvar för att montera hårddiskar. Orsaken till att de är långa och har stort huvud är att det skall finnas vibrationsdämpande material (i mitten av bilden) mellan skruvhuvud och hårddisk.

Det finns två hårddiskkassetter i Antecs datorlåda och här har vi skruvat bort en skruv och nästan dragit ur den översta kassetten.

Här ser vi lite närmare hur den är konfigurerad. I den översta finns det bara plats för två hårddiskar och sedan finns en plastlåda på sidan där man kan förvara överblivna skruvar. Syftet med denna är förstås att man inte skall behöva leta efter skruvar till datorlådan, då de redan finns på plats.

Här har vi skruvat fast en hårddisk som sedan lätt kan installeras i kassetten. Eftersom det finns vibrationsdämpande material mellan hårddisksläden och hårddisken (och mellan skruv och släde) bör detta dämpa ljud från hårddisken.

Här har vi installerat båda hårddiskar och man kan sätta tillbaks kassetten igen.

Har har vi nästan helt dragit ur den undre hårddiskkassetten.

En närmare titt på hur kassetten är uppbyggd, i denna får det plats fyra hårddiskar och den använder samma vibrationsdämpande material.

I den andra hårddiskkassetten används hålen på sidorna av hårddiskarna för att skruva fast dem. Här får man plats med fyra enheter.

ACE EDGE 990 PRO

Datorlådan från ACE har en verktygslös montering som inte kräver några skruvar.

För att få ut hårddiskkassetterna trycker man ihop sidorna (enligt bilden) och drar ut dem.

Hårddiskarna skall fästas med metallpinnarna på insidan, de skall in i skruvhålen på hårddiskarna.

Här sitter vår hårdisk på plats.

Därefter är det bara att skjuta in kassetten igen tills den man hör ett klick (kassetten låses fast).

Här ser vi sata-anslutningarna till hårddisken (andra sidan av datorlådan).

Anslutning till moderkortet


Det är inte speciellt svårt att ansluta hårddiskar (och liknande enheter till moderkortet). Vi skall här visa hur det ser ut på Gigabyte P55-UD4 som vi använder i guiden.

Sata-anslutning

Vi skall börja med att titta på sata-kontakterna, dessa kan sitta vinklade utåt som på detta moderkort eller vara riktade uppåt.

Det är bara att se till att sata-kontakten på sladden överensstämmer med den på moderkortet.

Pata-anslutning

Ide är en benämning som fortlever och står ofta så på moderkortet. På nyare moderkort finns det i regel bara en pata-kontakt och eftersom kabeln kan användas till två enheter kan man maximalt använda två pata-enheter.

Här har vi monterat pata-kabeln. Den gick bara att montera på ett sätt. Ifall det tar emot för mycket bör man därför kontrollera att den sitter rätt.