Att mönstret av blodådror ligger under huden gör det också mycket svårare att kopiera än ett fingeravtryck, vilket innebär att identifiering av handflator är säkrare än fingeravtrycksigenkänning, enligt Fujitsu Laboratories.
- Så kallad Vein Recognition har tidigare kombinerats med ansiktsigenkänning, men den här lösningen har jag inte hört talas om, säger Babak Goudarzi Pour som är svensk specialist på biometri vid Optimum Biometric Labs, ett företag som utvärderar lösningar för biometri.
Fujitsus lösning består av en skanner som läser blodådrornas mönster i handflatan och ett program som identifierar och godkänner användaren. Infrarött ljus används för ta en bild av handflatan när den hålls ovanför läsaren. Programmet tar därefter ut blodådremönstret och jämför det med mönster lagrade i databasen.
Avläsningen av handflatan sker utan kontakt med läsytan, vilket tar bort risken för att sjukdomar sprids. Något som kan vara ett problem till exempel när fingersensorer används i sjukhusmiljöer.
- Att systemet är non-intrusive (icke påträngande, reds anm), precis som iris- och ansiktsavläsning, talar för det, säger Babak Goudarzi Pour. Han tror att det kan komma bäst till sin rätt i stora system som hanterar många användare per dag, medan fingeravtryck har sin plats i mindre lösningar som inloggning i datorer.
Tekniken har en felmarginal på 0,002 procent, vilket innebär att en falsk handflata på 50 000 kan slinka genom. Andelen godkända användare som felaktigt avvisas av systemet är 0,1 procent, skriver norska PC World. När tekniken presenterades för första gången 2003 var siffrorna 0,5 respektive 1 procent, så tekniken har förbättrats avsevärt.






































