Eftersom det finns en viktig del i fildelningsdebatten som märkligt nog kommit bort och som faktiskt (till skillnad från filmer och musik) har att göra med den it-värld jag skriver om, kapitulerar jag för skrivklådan.

I diskussionen om fildelningens legitimitet eller kriminalitet används musik och film nästan alltid som exempel. Fildelare ursäktar sin verksamhet med att mediebolag, artister och producenter ändå tjänar så mycket pengar att det inte spelar någon roll om just hon eller han väljer att tanka ned en skiva eller film på Direct Connect eller Bittorrent istället för att betala för den i vanlig ordning.

Men även om det är svårt att tycka synd om Sonymusic, Bono eller Quincy Jones, är argumenten ihåliga. Upphovsrätten kan inte och ska inte ifrågasättas. Bolagens stela och föråldrade affärsmodeller kan - och ska - däremot kritiseras.

Nog om det. Exemplet som borde användas i debatten är program, inte film eller musik. Jag vet, för jag är en av syndarna*. För några år sedan, när jag pluggade, tankade jag under samma dag hem Photoshop, Microsofts Officepaket, Norton Antivirus och Quark XPress. Några timmar på Direct Connect gav fullt fungerande program till ett värde av cirka 28 000 kronor. Jag säger det igen: 28 000 kronor.

Till skillnad från mp3-låtar och divx-filmer som i regel är undermåliga kopior av originalen och oftast bara ligger och skrotar på hårddisken, använde jag de här programmen och hade stor nytta av dem. Dag efter dag. Om jag tycker att det var rätt? Självklart inte. En stöld är en stöld, oavsett om den begås på nätet eller vid hyllan på Åhléns. Min enda, andefattiga, ursäkt är att det gick och att jag var i gott sällskap. Och att jag inte riskerade några som helst påföljder när jag gjorde det.

Jag tror att programföretagen, speltillverkare inräknade, är mycket större förlorare i fildelningsnäten än film- och musikindustrin. Det finns inte en chans att jag väljer bort att se Life Aquatic på bio när den har premiär på fredag bara för att jag kan genomlida en dålig hemtankad version i 640x480 pixlar. Inte heller låter jag bli att köpa Lasse Winnerbäcks senaste skiva bara för att den finns på DC.

Program däremot, är en annan femma. Det är lätt att hitta fullt fungerande, knäckta versioner av i princip alla populära program i fildelningsnäten. Till skillnad från musik och filmer lider programmen oftast inte av någon kvalitetsförlust. De är precis lika bra som när vi köper dem och dessutom sparar vi oerhört mycket mer pengar på att inte köpa ett program än på att undvika att köpa en musikskiva eller hyra en dvd.

Varför programmen har trillat ur debatten vet jag inte. Att de som förespråkar fildelning håller tyst är lätt att förstå. Att fildela lite musik låter ju mycket mer harmlöst än att tanka ned Photoshop CS värt 9 000 kronor. Och att de fildelade programmens värde tas upp i debatten och kanske till slut i en domstol, det vill ingen som kör en knäckt version av Windows XP.

Men att programföretagen och branschorganisationen BSA, Business Software Alliance, är så tysta, det är en gåta.

Göran Ingman, nyhetsredaktör
Synpunkter på krönikan? Skicka e-post!

Ps. Program är dyra, jag vet. Men det ska lösas genom konkurrens mellan företagen och kan inte användas av dig eller mig som ett argument för att stjäla. Adobe äger rättigheterna till Photoshop och vill företaget ta 9 000 kronor för det, är det bara att gilla läget - eller att köpa ett annat program. Ds.

*Innan BSA funderar på att göra ett hembesök hos mig: programmen jag skriver om används inte längre. Nu finns bara fullt legitima och betalda versioner. Även om jag fått nöja mig med Photoshop Elements...